Tess (Bianca)

Den 21 november 2015 körde vi hela vägen hem från Linköping till Skåne med ett litet knyte i en bur i baksätet. Den första halvtimmen ungefär gnällde hon och ylade lite olyckligt, men så stannade vi och lät henne gå omkring i gräset lite och efter det var hon helt lugn och tyst och sov mest hela vägen.

När vi kom hem fick hon hälsa på vår gamla hund, Molle, och det gick jättebra. Han blev omedelbart hennes stora idol och bästa kompis. Och han var lika förtjust, han tycktes det, och han har sedan dess visat ett oändligt tålamod med hennes ständiga lekinviter, bitande i hasorna och dragande i svansen.   

Rumsren blev hon utan större problem. Tror det tog några veckor innan vi lite förvånat konstaterade att det var länge sedan vi hade svabbat upp någon pöl.

Ganska snabbt lärde hon sig familjens ”dygnsrytm” beträffande sömn, mat, vila, aktivitet, även om hennes ”halvåtta-ryck” var ganska påfrestande en tid!

När hon var liten bet hon aldrig på något men när hon blev dryga halvåret började hon bita i allt. Möbler, täcken, gipsväggar, baddräkter, fotopärmar, böcker. Vi begränsade hennes utrymme när hon var själv och plockade bort allt som gick att plocka bort. Detta tillsammans med mängder av tuggben har hjälpt och nu är det längesedan hon bet sönder något. Vi är dock fortsatt försiktiga med saker som vi är rädda om.

Vi har gått flera hundkurser och fått beröm för att hon är så uppmärksam och har så väldigt god kontakt med oss. Detta är så roligt och var precis en av egenskaperna som vi hoppades på när vi valde Keefer. Hon är lydig och samtidigt en ”tänkande” hund. Väldigt, väldigt trevlig och lätt att ha att göra med! 

Vi har haft henne med på flera helgresor och hon åker bil helt utan problem, aldrig ett knyst. Ligger under bordet på restaurangen och sover på en filt på hotellet. En hund som man kan ha med sig i stort sett var som helst.

Eftersom vi redan hade en hanhund beslutade vi oss för att låta kastrera henne. Vi ska inte ha några valpar och det minskar tydligen risken för ett antal sjukdomar. Kanske är det därför hon väger lite mer än sina systrar: Hon väger i dag 27 kg, det har hon gjort sedan september, och hon är ung 54 cm över manken.

Hon har tjock härlig päls men vi har inte märkt att hon har fällt så mycket att det har varit ett problem.

Hon skäller tillsammans med Molle när någon kommer, men brukar tystna när man säger till. Vi upplever inte skällandet som något problem, hon står inte och skäller långa stunder i sträck eller så. Hon har aldrig skällt eller morrat aggressivt mot någon människa eller hund.

Vi har gått en löshundkurs med 50 andra hundar som (under kontrollerade former) får springa fritt och leka med varandra under uppsikt. Hon har varit lite försiktig, lekt med de lite mjukare hundarna eller hållit sig i vår närhet och iakttagit de andra, vilket är helt perfekt. Det är ju hos oss hon ska vara!

Som valp, de första månaderna, var hon inte speciellt kelig. Ville inte ligga med oss i TV-soffan, eller i sängen. Numera ligger hon både i soffan och sängen tillsammans med oss tills det blir för varmt, då hon hoppar ner en stund.

Hon älskar att bada i havet och simmar som en säl. Fryser inte och vattnet verkar aldrig tränga igenom underpälsen så hon är snabbt torr igen. I somras hade hon en barnpool som hon lade sig i när hon sprungit sig varm.

För övrigt är hon pigg på alla aktiviteter som kan dyka upp samtidigt som hon stillsamt finner sig i att leka 

ensam då och då, när Molle inte orkar hålla hennes tempo längre och vi är upptagna.

Hon är ju aldrig helt ensam hemma eftersom hon har sin kompis, Molle, men de två är själva när vi är på jobbet. Med hjälp av Skype har vi konstaterat att det går utmärkt. Ingen ylar eller skäller, de sover en stor del av dagen och sedan ser man Tess gå fram till leksakslådan och välja ut någon lämplig leksak, godisboll eller tuggben.

Sammanfattningsvis har vi bara en negativ upplevelse under det här dryga året och det är den perioden när hon tuggade i sig halva inredningen. Det har förmodligen mindre med några rasegenskaper som med ett valpbeteende som kan dyka upp i vilken ras som helst, skulle jag tro.

Tess är en mycket kärleksfull hund med glatt och piggt sinne och ett vänligt och tillmötesgående temperament som man inte kan låta bli att älska tillbaka och det gäller också hennes ”storebror” Molle, som tio år gammal har fått ny energi med sin lekkamrat.

Skrivet av Tess matte Birgitta